30 Maj - forts. berättelser ur verkliga livet! "Änglavakt vid gölen"

Min far, Sven Nilsson, var fabriksarbetare, politiker, församlingsföreståndare och skribent på samma gång! 1989 intervjuade Far Gustav Adolf Mattsson i Bräkne-Hoby socken, Alltså i den bygd där jag är född och uppvuxen. Gustav hade jakt som sin stora hobby och delvis var det också hans leverbröd. Gustav berättar för far om en händelse som förblev hans största minne från skogen och jakten. Året var 1927: Rubriken är. "Änglavakt vid gölen"

" Jag hade fått en beställning på ett par änder från en fru i Hoby. Jag gav mig i väg tidigt en morgon till en av gölarna i Silpingeskogarna. Jag följde Vierydsån ett stycke upp och gick sedan den stig som ledde till den göl jag tänk att gå till. Där brukade änderna hålla till. Men det blev inget byte den där gången. Jag vände hem och var hemma vid middagstiden. Trött av vandringen lade jag mig i ladan när jag kom hem för att vila. Men hur det var fick jag ingen ro. Jag kunde inte somna. En inre röst, berättar Gustav, talade till mig att jag skulle gå till en annan göl. Jag tog geväret och gick den väg som den inre rösten sade att jag skulle ta. När jag kom inom synhåll från gölen fick jag se något ovanligt röra sig vid gölkanten. Jag tänkte att gå sakta och försiktigt för att inte skrämma ifa det var en levande varelse som gått ner sig i den gyttjiga gölen, djur eller människa. När jag sakta närmade mig gölkanten såg jag att det var en liten barn. Kunde det vara det barn som det talades om i bygden som varit försvunnit en vecka.

Först gick jag en lov kring gölen med förhoppningen att flickan skulle få syn på honom först. Omsider gick jag fram till henne där hon satt med ena foten i gyttjan. Jag talde till henne i uppmuntrande toner, fortsätter Gustav Adolf Mattsson: " Barn lilla sitter du här ensam i skogen?" Hon blev inte rädd utan svarade mig så här: "Det var bra att du kom så att du får följa med mig till himlen nu!"

Far skriver:
Den trötta flickan efter en vecka ensam i skogen med ena foten i gyttjan kände att hon snart skulle bäras av änglavingar till Honom som är barnavännen.
Vår sagesman berättade att han gjorde henne fri från gyttja och salm. Tog henne i famnen och bar henne hem till sina fosterföräldrar där det blev stor glädje i hemmet den lördagskvällen. Flickans fostermor, Anna-Matilda, var en gudfruktig bygdekvinna som jag tidigare berättat om mina krönikor.
Tack far för att Du såg det som värdefullt att teckna ner och föreviga sådan här händelser ur verkliga livet från vår egen älskade hembygd!

Ses i morgon om du vill och kan!