31 aug - Först måste nöden på jorden lindras!

Crrister Fuglesang sitter just nu i en rymdfärja 35 mil upp från jorden. Han färdas i en omloppsbana kring jorden och det är meningen att Discovery i natt kopplas samman med rymdstationen ISS. När jag läser om eller hör på Fuglesangs visioner om hur vi männiksor inom en snar framtid ska kunna bo och leva på månen, mars eller någonstans i rymden blir jag betänksam. Ännu mer fundersam blir jag när jag hör honom frenetiskt pläderar för att länders regeringar borde satsa betydligt mer pengar på detta viktiga ändamål.
Det känns inte, som man brukar säga, som om Fuglesang levde i den så kallade verkligheten. All focus ligger på den enorma nytta för mänskligheten att kunna bli uppskjuten från jorden i en rymdraket uti tyngdlöshet och sterilitet.

Visst ligger det fascination i sammanhanget men att som mål ha att någon i framtiden ska ha möjlgheten att bosätta sig i rymden eller på någon annan livlös planet. De här rymdvisionerna måste i rimlighetens namn betraktas som ytterst lyxiösa projekt. För min del tycker jag att rymdprojekten efter månlandningarna på 1960-talet är i princip helt onödiga. Människan borde vara nöjd med den enorma prestation den företog sig då man var kapabel till att forsla en människa till månen, prommenera på den och sedan åka tillbaks igen. När jag går ut på kökstrappen och ser månklotet lysa mot mig är det inte svårt att förundras över människans förmåga.

Jag tycker naturligtvis att de ofattbart stora summor pengar som rymdprojekten kostar ska istället satsas på att lindra svält, sjukdomar, fattigdom och misär här nere på vår jord. Till vattenprojekt som kan ge miljarder människor tjänligt vatten. Listan på behov kan göras mycket lång.
Christer Fuglesang och hans kamrater må ha sina visioner om människors varande i rymden någonstan. För mig klingar de fel. Det är våra livsbetingelser på vår jord som vi varje dag ska försöka göra lite bättre!
Människan på jorden!

Ses!