Ingvar Nilsson

Den här artikeln är skriven för BLT och Sydöstran samt några webbtidningar! 

2014-10-27

Det är nu några år sedan Socialstyrelsen och socialministern lovade att agera på barnmorskors berättelser om sina upplevelser av uppgivenhet och ångest över att få lämna aborterade foster att självdö i bäcken i sköljrum. I Dagens Medicin skrev en sjuksköterska: ”Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon och samtidigt veta att vi varken får eller kan göra något. Det kan pågå upp till en timme”.

Eftersom varken politiker eller myndigheter har gjort något har frågan nu åter väckts till liv genom en barnmorskas mejl till Socialstyrelsen. Hon berättar om ”fruktansvärda minnesbilder” från sin tid på gynekologavdelningen. Hon beskriver hur fostren försökt att andas och kämpat för sina liv. Barnmorskans uppfattning är att 25 procent av de aborter som görs i vecka 16-17 lever 5-15 minuter, ibland längre. Även hon uttrycker sin frustration över att få lämna dessa barn att självdö i en rondskål. Det är inte särskilt svårt att sätta sig in i dessa barnmorskors situationer.

Det är givetvis fruktansvärt att barn för ligga och dö i ångest och smärta på svenska sjukhus. Men det är också ett grundläggande och lika tragiskt problem att aborter i sig är så accepterat som om det vore vilket ingrepp som helst. Det vittnar om att synen på människans värde och värdighet har urholkats vilket borde väcka oss alla till eftertanke.

Ingvar Nilsson Karlshamn