Det självklara skulle givetvis vara att hjälpa Israel

Insändare

16 januari 2025

 

Den 27 januari är det 80 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades, 1945. 2015 deklarerade FN att det datumet skulle vara den internationella minnesdagen för Förintelsen. 6 miljoner judar, varav 1,5 miljoner barn mördades av ett enda skäl: de var judar.

När vi begrundar dessa fruktansvärda händelser och måste vi samtidigt konstatera att antisemitismen långt ifrån är ett avslutat kapitel vare sig i Europa eller i Sverige.

Efter Hamasterroristerna attack den 7 oktober 2023, då 1 200 Israeler brutalt mördades, har antisemitismen ökat dramatiskt i Sverige och övriga Europa. Aldrig sedan Förintelsen har judarna utsatts för så mycket brutal aggression och hat som idag. Internationella domstolar och fredsorganisationer som skulle vara entydigt opartiska ställer sig på terrorns sida och lägger all skuld på Israel som återigen slåss för sin existens med ett fortsatt demokratiskt statskick.

Det självklara skulle givetvis vara att hjälpa Israel, eller varje annat land som drabbas, av dessa barbariska terrororklassade organisationer, som ju alla, vet har som sitt stora mål i livet, att döda judar och förinta deras hemland.
Det var under 2024 som antisemitismens accelererade till aldrig tidigare nivåer. Enligt EUFRA (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter), har antisemitismen ökat med närmare 400 procent sedan kriget bröt ut och 96 procent av judarna i Europa har mött antisemitism i sina vardagliga liv.

Minnesdagen är inte bara en påminnelse om vad det judiska folket har utsatts för i det förgångna utan också om judars situation i Sverige idag och vilka åtgärder som måste göras.

Minnesdagen är inte bara en påminnelse om vad det judiska folket har utsatts för i det förgångna utan också om judars situation i Sverige idag och vilka åtgärder som måste göras. Det handlar om att uppdatera dagens terrorklassningar, så att de också omfattar de individer som organiserat driver på den eskalerande antisemitismen. Jag tänker naturligvis på det som skanderats i de propalestinska demonstrationerna under året som gick. Härefter måste vi öppet våga tala om, för att också kunna åtgärda, att antisemitismen i Sverige i hög grad är kopplad till invandringen från Mellanöstern och inte minst om dess starka koppling till den svenska vänstern.

Problemet kan inte bara överlåtas till myndigheter, utan det är angeläget för varje medborgare att aktivt ta ställning. Det var de mångas tystnad som bidrog till att möjliggöra Förintelsen.

Ingvar Nilsson, Israelgruppen Karlshamn