13 januari
När den så kallade Decemberöverenskommelsen, DÖ togs mellan Alliansen och s och mp fattade jag först ingenting. Det såg ut som om Allianspartierna helt och fullt bara lade ned sig och bakband sig för de kommande åtta åren. Men så tänkte jag, Alliansens har ju skött landet med stort förtroende nu i två mandatperioder så de vet nog vad de gör. De rister snart fram trumfkortet ur rockarmen och ta hem spelet. Den tron försöker jag varje dag underblåsa med skiftande framgång.
Men när jag idag läser emeritusprofessorernas, Lars Hallén och Ingemund Hägg åsikter om DÖ blir jag mycket osäker. De skriver under rubriken "Usel överenskommelse"; att DÖ är helt oacceptabel ur ett demokratiskt perspektiv". De menar att de sex partiföreträdarna, för åtta år framåt, fråntog sina riksdagledamöter, dvs den lagstiftande makten, sin lagstadgade rätt att driva egna frågor, lägga fram lagförslag etc i sina utskott. Vidare säger de: "Att partiledningarna anser sig har befogenheter att belägga självständigt valda ledamöter i rikets högsta demokratiska organ med dessa bojor är förfärande".Det är ord och inga visor.
Återigen innefinner sig tvivlet. Hur kunde Alliansen gå med på detta. Vingklippa sig själv på det viset. Men någonstan vill jag tro att Alliansen visste vad de gjorde och att kortet i rockarmen är ett triumfkort. Jan Björklund sade häromdagen att "vi kommer att vinna fler omröstningar i riksdagen än vad någon opposition tidigare gjort i modern tid.
Jag avvaktar. Den som lever få se!