Ingvar Nilsson

Ni som följer mig i olika medier vet att jag ofta skriver om funderingar kring de existensiella frågorna. Frågor som berör våra samveten. Frågor där samvetet vädjar till oss att ta ställning. Är det här rätt eller fel. Inte sällan är det frågor där avvägningarna är mycket svåra. Därför gör man klokt att inte låsa sig kategoriskt, stänga sitt sinne och förklara frågan för avslutad och färdig helt övertygad om hur det är och ska vara. Nej, jag tror att vi måste nalkas de svåra frågorna,de  etiska knivigheterna med ett öppet sinne, processa dem skikt efter skikt därefter landa i en åsikt, hela tiden öppen för korrigering. Din egen process, plus nya fakta eller argument som lett till andra slutsatser kan innebära att vi ibland måste inse att vi hade helt eller delvis fel och att vi måste helt eller delvis byta ståndpunkt.

 

Samvetet, vårt livskompass, är något oerhört värdefullt som nedlagts i människors inre. Det är så viktigt att den osynliga muskeln är mjuk och spänstig med sensorer som är mottagliga för korrigeringar och rättelser. Vi gör väl i att inte springa ifrån eller skärma oss för de ord som samvetet talar till oss. Utan i ärlighetens namn lyssna till dem och var beredd för att göra efter dem. Det är en räddningsboj till Livet och navigerar oss på de rättas väg.

I förtroende/

Ingvar Nilsson