Ingvar Nilsson

Vi kan lätt konstatera att våldet med dess hänsynslösa brutalitet i vår värld har accelererat något oerhört. Bara de två eller tre sista åren har det på världsarenan, från avgrunden, kommit upp extremt hatiska och mordlystna. våldsverkande organisationer som vi inte sett maken till i moderns tid. Deras handlande mot oliktänkande, män, kvinnor och barn övergår vårt förstånd vad man är kapabel att göra. De är totalt avhumaniserade. De är som vilddjur ej tillhörande människosläktet. När vi sedan konstaterar att det finns mängder av personer i Europa, och även i vårt land, som deltar i dessa vidriga handlingar. När vi ser ledare för länder som både ekonomiskt och i sak stöder dessa djävulska terrororganisationer, blir man rädd. Vid sidan om kampen mot de otroende, enligt Jihadisternas tolkningar av Islams lära, är det just rädsla som är ett av terrorns huvudsyften, att så fruktan in i en aningslös och naiv västvärld. Och visst lyckas de att sprida skräck i en hel värld. Ingen av oss kommer undan.

När jag ser att det så kallade världssamfundet inte på allvar tar i tu med dessa terrorgrupper samtidigt som man nästan dagligen för höra om segrar och att de intar stad efter stad överlägsna hela länders militära kapacitet, ja, då känner jag fruktans grepp ta tag i magmusklerna. När vi på behörigt avstånd kan känna det så. Hur totalt övergivna av sin omvärld måste inte de som bor i dessa områden känna sig? Det är en skam att grannlandet Turkiet inte militärt vill stödja sitt grannfolk som kämpar mot IS. Vad gör FN, denna av så många högt ansedda och heliga organisation? Vad hjälper det de barn som blir sexslavar åt dessa barbarer att en liten tillbakadragen man med raspig röst, 1000 mil från platsen, framträder med ett verbalt knappt hörbart fördömande.

Jag tycker att de som reser från Sverige och deltar i dessa mördarorganisationer inte bör vara välkomna tillbaka och att detta i lag styrs upp. Sveriges ledare måste i sin snällhet sätta ned foten som en kraftfull markering som ger uttryck för att detta accepterar vi bara inte. Visst luras många av hatpredikanterna och egentligen är det de som bör lämna Sverige. Men en lag om återvändarförbud skulle göra att några avstod.

Till sist undrar jag hur dessa ungdomar i vårt land som inte kommer in på arbetsmarknaden efter det att exempelvis ha skaffat sig flera högskoleutbildningar med studieskulder upp över öronen som följd känner sig angående förslaget att återvändande terrorister ska få en gräddfil in på svensk arbetsmarknad. Jag bara undrar!

I förtroende/Ingvar