22 januari Sedan dess har över en miljon barn i realiteten förvägrats livet sedan fri abort infördes 1974.
I år är det 40 år sedan den nuvarande abortlagen trädde i kraft. Sedan dess har över en miljon barn i realiteten förvägrats livet sedan fri abort infördes 1974.
Att lagstiftningar har en normerande funktion och påverkar handlingsmönster i ett samhälle är bevisat. På 50-talet gjordes cirka 3 000 legala aborter och lika många illegala, sammanlagt 6 000. Jämfört med dagens 38 000 har antalet mångdubblats.
En restriktiv drogpolitik gör att färre använder droger. En del gör det ändå, men inte lika många. En restriktiv abortlagstiftning skulle sannolikt innebära färre aborter. En del skulle göra det ändå, men inte lika många.
1938 fick Sverige sin första abortlag som fungerade väl fram till mitten av 1960-talet. Det var en förbudslagstiftning med vissa undantag. Abort var tillåtet i yttersta nödfall under svåra medicinska eller sociala omständigheter, efter läkarbeslut. Det ofödda barnets rätt till liv där fostret och kvinnan är två skyddsvärda individer från befruktningen ansågs vara en självklarhet bland kvinnoorganisationer, läkare och politiska partier. Det här synsättet har totalt förändrats till att i dag enbart handla om kvinnans rätt till sin egen kropp där det ofödda barnet har reducerats till att vara endast ett ingenting.
Språkbruket har ändrats, i syfte att totalt avhumanisera det ofödda barnet, från fosterfördrivningar till aborter och vidare till att i dag nästan uteslutande använda begreppet sexuell och reproduktiv hälsa. För vem kan vara emot hälsa? Det som skulle vara i yttersta nödfall tillämpas i dag i nästan 40 000 fall och ska jämföras med de drygt 100 000 barn som i dag föds.
Från 1965 och tio år framåt skedde en dramatisk ökning av antalet aborter. Kyrkan drev enhälligt den kraftfullaste opinionen inför beslutet 1974. I dag har kyrkan, med vissa undantag, tystnat och räds för att stöta sig med tidsandan. Kristdemokraterna var hängiven motståndare till den fria aborten, men har sedan 1980-talet totalt ändrat inställning.
Under åtta år har vi haft en kristdemokratisk socialminister som administrerat Europas mest liberala abortlagstiftning . Vi kan konstatera att det skett en enorm moral- och värdeförskjutning i synen på det ofödda barnet och därmed en lika enorm devalvering av människovärdet i allmänhet. Om man anser att abort kan liknas vid en ond blindtarm som måste tas bort, värt inte någonting, då kan vi gladeligen bara fortsätta med det svindlande antal foster som årligen aborteras. Om vi vågar utsätta oss för en smula etiskt reflekterande, angående vad ett foster verkligen är. Utan att totalt blockera sig mot tanken att fostret är helt och fullt en självständig människa från befruktningen, visserligen ännu inte helt utvecklad, men där alla beståndsdelar från början finns för hennes fortsatta liv och tillväxt. Då tror jag att vi snart kommer fram till att något borde göras åt saken.