Ingvar Nilsson

Detta inlägg är en replik på en krönika i BLT skriven av ledarskrivbenten Sylvia Asklöv Fortell.

Kommentar till Sylvia Asklöv Fortells krönika den 11 februari 2016

Tack för du tar upp den viktiga frågan beträffande den undervisning som barn och unga får sig till del genom dagens skolundervisning angående samlevnad och relationer kopplat till sexualitet.

Vad Olof Edsinger, som du Sylvia refererar till, framför allt är kritisk till är den s k normkritiska sex- och samlevnadsundervisning som RFSU har fått monopol på i våra skolor. Deras extrema undervisning tror jag inte någon förälder vill att deras barn ska behöva få del av synnerhet i så unga år som det faktiskt är frågan om. Det handlar om en undervisning som barnen inte på något sätt är mogna för, som pressar och skapar enorma förväntningar och en snedvriden syn på sexualitet. Detta i en situation där alltför många barn och unga idag mår riktigt dåligt. I all den stund då vi lever i en genomsexualiserad tid där vi definiera alla våra relationer, identiteter och nog nära allting utifrån sexuella preferenser normkritik och queerteorier, behövs ett annat budskap i skolundervisningen till våra barn och ungdomar än den som RFSU ger. Det handlar om undervisning och värderingar som  jag  tror att en mycket stor del av svenska folket ställer sig bakom och som går stick i stäv med det som RFSU basunerar ut.

Det finns aktuella undersökningar som visar att de unga efterfrågar kunskap om mer än något annat  hur man får relationer att hålla långa loppet. Hur främja långsiktig god fysisk och själslig hälsa, motverka våld och övergrepp av sexuell karaktär och att verka för goda relationer och på sikt ett gott föräldraskap. Hur vi kan försonas i en relation, förlåtelsens betydelse, konflikthantering, livskunskap helt enkelt. I RFSU:s undervisning saknas helt detta perspektiv. Där kritiserar man, gärna hånfullt, kärleksnormen, trohetsnormen och framför allt heteronormen som ses som något oerhört förkastligt och löjligt.

Några exempel som får teckna grunddragen i RFSU budskap till barnen: I Materialet ”Sex på kartan” ställs frågan ”Hur smakar sperma?” Ett nyligen framtaget filmklipp, där tre samlagsscener visas, har tagits fram för årskurs 7, alltså för 13-åringar, efteråt är tanken att man ska tillsammans diskutera samspelet i den sexuella akten. Enligt en lärarhandledning ”sexualkunskap” får inte lärarna säga som det är att flickor nästan aldrig frivilligt ställer upp på gruppsex. Då begränsar de nämligen, enligt RFSU, ”våra barns frihet att fritt utforska det sexuella landskapet”. Gruppsex uppmuntras med att ”kärleken blir större ju fler man delar den med”. Det är på denna nivå RFSU ligger. Mer behövs väl inte sägas! Till föräldrar med barn i skolan vill jag säga; va vaksam på detta i er skola.

Ingvar Nilsson Frikyrkomedlem Karlshamn

Svar: Tack för replik och respons. Själv måste jag säga att jag inte har tagit del av RFSU:s undervisningsmaterial för skolorna, så vad jag tycker om det ska jag låta vara osagt.

Däremot menar jag, att det finns en inbyggd paradox i tanken med normkritik. Normkritiken utgår ifrån att alla ställer upp på vilka normer som är förhärskande och vad det är man ska kritisera.

Det tror jag inte riktigt fungerar i ett modernt samhälle där människor av många olika bakgrunder lever och bor. Problem finns det gott om, absolut, men i skolan bör de inte politiseras.

Sexualundervisning ska förstås anpassas till de åldrar som är mottagarna. Jag håller med Ingvar Nilsson, att den mekaniska aspekten av sexualitet är mindre viktig, även om det också måste kunna diskuteras.

Däremot är det mer angeläget hur vi ska uppmuntra till empati, ömhet och eftertanke - och respekt för varandras olikheter. Det gäller för övrigt alla aspekter av samhället.

mvh

Sylvia Asklöf Fortell