Samvetsfrihet!
2017-01-27
Kommentar till Anders Gustafssons ledare 27/1. Gustafsson tycker att samvetsfrihet inte ska gälla för de barnmorskor som av moraliska skäl inte kan tänka sig att arbeta med aborter utan enbart vara verksamma inom förlossningsvården. Till skillnad från Gustafsson tycker jag att det är fullt rimligt och nödvändigt att barnmorskor i Sverige ska omfattas av en samvetsfrihetslag . Av 25 EU- länder där abort är tillåtet har 21 länder samvetsfrihet. Samvetsfriheten tillhör de mänskliga rättigheterna och är reglerad i lag och rättspraxis genom Europakonventionen och Europarådet som de facto är bindande i svensk lag sedan 1995. ”Ingen person eller sjukhus ska tvingas utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller annan handling som kan orsaka döden för en människa, ett mänskligt foster eller embryo. Det slås också fast att ingen ska diskrimineras om man vägrar delta i något av detta. När den nuvarande abortlagstiftingen skulle införas i Sverige på 70-talet ansågs samvetsfrihet för vårdpersonal så självklart att den inte behövdes skrivas in i lagen. Däremot finns den i förarbetena i lagen.
Frågan man måste ställa sig är varför vårdfacken, det politiska och kulturella Sverige antagit denna förhatliga hållning till samvetsdimensionen. Denna sista ventil som försäkrar individen mot inre mänskliga övergrepp och intrång. Vår innersta rätt till att välja. En sista försäkran mot kränkningar av och förbrytelser mot personens innersta värdighet och integritet när det gäller att hantera frågor i anknytning till död och liv. Detta har man ansett vara av största vikt och en hörnsten i ett öppet och demokratiskt samhälle i en majoritet av länder och infört samvetsfrihet. Varför har inte Sverige insett detta? Faktum är att Sverige genom sin ståndpunkt placerar sig i sällskap med totalitära, odemokratiska länder vilka avskyr samvetsfriheten.
Ingvar Nilsson Karlshamn