Rubrik: Säg nej till dödshjälp!
2020-11-01 Detta inlägg är publicerad i Sydöstran och Blekinge Läns Tidning.
Debatten i fråga om lagstadgad dödshjälp i Sverige har varit intensiv den sista tiden. Pådriven av dödshjälporganisationen, ”Rätten till en värdig död”, vilka tycks ha en påfallande orealistisk världsbild i relation till sig själva och villkoren i den mänskliga gemenskapen. Man tycks tro att människan är en isolerad ö och kan agera hur som helst utan konsekvenser för någon annan än dem själva.
Utveckligen i de länder man infört legaliserad dödshjälp förskräcker. Till en början bedyrade dödshjälpsförespråkarna att aktiv dödshjälp endast skulle gälla vid extremt svåra fall med obotlig sjukdom där slutet var nära förestående. Lagen skulle vara omgärdad med stränga kriterier som inte kunde rubbas. Idag ser vi att det som endast skulle vara en frivillig utväg för ett ytterst fåtal dödligt sjuka ökat enormt. Villkoren har succesivt utvidgats där det frivilliga inslaget alls inte längre är självklart. Om och om igen utvidgas bedömningsgrunderna. Dödshjälpsförespråkaren (!) Doktor Keizer från Nederländerna säger: ”Dödshjälpverksamheten glider ofrånkomligt längs det sluttande planet ner till ett slumpmässigt dödande av försvarslösa sjuka människor”.
Bara genom att lagstifta en dödshjälpslag utsätter den oss alla, förr eller senare, för påtryckningar. Ett underliggande krav på att inte vara en börda. Sådana signaler är ofrånkomliga, även för de som vill dö en naturlig död. Man kommer att tvingas motivera, åtminstone för sig själva, varför de ska vara till besvär för sina anhöriga och kosta samhällets resurser, när det finns ett billigare alternativ.
Det enda alternativet vid vård vid livets slutskede är den väl fungerande palliativa vården vi idag har och som ständigt utvecklas. Den möjliggör en värdig död med omsorg om både kroppsliga, själsliga och andliga behov. Där sjukvården, också i fortsättningen, ska få utföra sitt arbete att lindra och trösta, men aldrig döda. Annars får vi en rå och kall livsmiljö där rädsla och osäkerhet inträtt istället för tillit och trygghet.
Ingvar Nilsson Karlshamn