Ingvar Nilsson

2021-02-19 Skiven för BLT och  publicerad den 18 feb

Frågan om aborträttenhar debatterats flitigt i svensk media den sista tiden. Som vanligt har tonen stundtals varit hätsk och känslosam. Det började med att DN granskat Kristdemokraternas kvinnoförbunds ordförande Sarah Havneraas tidigare engagemang i prolifeorganisationer. När sedan abortliberalerna reflexmässigt högljutt reagerat på hennes förtjänstfulla engagemang med gravida kvinnors brottningskamp och med det verkliga förhållandet; att abort är ett djupt existentiellt dilemma. Havneraas och många andra som föreslagit åtgärder för att få ner våra höga aborttal, förbjuda könsselektiva aborter eller aborter av sociala och ekonomiska skäl har blivit offentligt stämplade som kvinnohatare, mörkermän eller motståndare till mänskliga rättigheter. Att sedan Havneraas och andra partiförträdare, med Ebba Busch i täten, inte alls vill bli förknippad med abortfrågan och att inte ens våga stå upp för sitt eget partprogram är bara ömkligt. Där man slår fast att: ”abort innebär att liv släcks” och att ”rätten till liv” ska grundlagsfästas.

En bra början är att på ett mer respektfullt sätt debattera frågan med fokus på själva sakfrågan och låta bägge sidorna komma till tals i ett konstruktivt samtal. Kvinnor förtjänar att inte bara höra att abort handlar om ett harmlöst av  lägsnande av en liten cellklump eller kvinnans rätt till sin egen kropp, utan att det också kan ses som utsläckande av en människas liv. Många kvinnor har vid tidiga hemaborter chockats av att det faktiskt var en liten kropp som stöttes ut.

Den helt avgörande frågan är; När börjar mänskligt liv? När blir människan en människa och därmed en person med exakt lika rätt att leva som alla andra personer? Börjar livet efter ett visst antal veckor in i graviditeten eller kanske vid födelsen etc? Eller kan det vara så att livet börjar vid befruktningen redan som ett embryo? Frågan kvarstår, när får fostret människovärde med det rättskydd som gäller för allas rätt till liv och skydd? Personligen har jag kommit fram till både utifrån ett biologiskt fosterutvecklingsperspektiv att människan blir människa vid befruktningsögonblicket. Hon blir där en unik person med ett unikt genetiskt DNA. Ingenting läggs till eller dras ifrån efter det ögonblicket. Allt finns där från början och är början på utvecklingen av människans liv. Nu blir frågan betydligt mer etiskt laddad! Nu har vi plötsligt två exakt lika skyddsvärda individer, kvinnan och det nytillkomna barnet, med exakt samma okränkbara värde. Är det kvinnohat att även lyfta fram denna åsikt!

Ingvar Nilsson Svängsta