Ingvar Nilsson

 Publicerad i BLT

Frågan om lagstadgad legaliserad dödshjälp har åter dykt upp till diskussion. Det har skett en tydlig värderingsförskjutning bara det senaste året och det finns idag en majoritet i riksdagen för att en utredning i frågan ska sjösättas.Det är extremt viktigt att vi stoppar alla försök till att införa legaliserad dödshjälp i vårt land!

I de länder som redan har lagstadgad dödshjälp bedyrade dödshjälpsförespråkarna att aktiv dödshjälp endast skulle gälla vid exceptionellt svåra fall med obotlig sjukdom där slutet var nära förestående. Lagen skulle vara omgärdad med stränga kriterier som inte kunde rubbas. Idag ser vi att det som endast skulle vara en frivillig utväg för ett ytterst fåtal dödligt sjuka ökat enormt. Villkoren har succesivt utvidgats där det frivilliga inslaget inte längre är självklart. Den tidigare dödshjälpsförespråkaren Doktor Keizer* från Nederländerna säger: ”Dödshjälpverksamheten glider ofrånkomligt längs det sluttande planet ner till ett slumpmässigt dödande av försvarslösa sjuka människor”. Utredningar i Nederländerna visar att 200 personer utsätts årligen för eutanasi, mot sin vilja(!). I Belgien har åldersgränsen tagits bort så att även barn kan få dödshjälp. I alla de länder där legaliserad dödshjälp införts har det visat sig att bedömningsgrunderna ständigt utvidgas.

Det är inte svårt att tänka sig vad nästa och nästa steg kan innebära när man väl har slagit in på den vägen. I tider där vi vet att de ekonomiska och personella resurserna i sjukvården är hårt ansträngda är det lätt att tankegångarna faller in i dessa banor. En lagstiftad dödshjälpslag utsätter oss alla, förr eller senare, för påtryckningar. Ett underliggande krav på att inte vara en börda. Sådana signaler är ofrånkomliga. Man kommer att tvingas motivera, åtminstone för sig själv, varför man ska vara till besvär för sina anhöriga och kosta samhällets resurser, när det finns ett billigare alternativ. Det är naivt att tro att just Sveriges situation skulle bli annorlunda än övriga länders.

Respekten för livet måste alltid vara det etiska rättesnöret inom vården.Mänskligt liv har ett unikt skyddsvärde från befruktningen till det sista hjärtslaget. Sjukvården har därför ingen moralisk rätt att aktivt döda patienter. Etiskt finns det heller ingen skillnad på dödshjälp och assisterat självmord eftersom båda har samma syfte. Den väl fungerande palliativa vården fungerar bra och utvecklas hela tiden och möjliggör ett värdigt döende, vilket dödshjälpslobbyn försöker att dribbla bort. Verkligheten visar istället att aktiv dödshjälp inte är en garant för att döden blir värdig. Det finns exempel där döendet dragit ut på tiden i flera dagar och där patienter behövt akutvård och till och med återupplivats.* Dödshjälp handlar ytterst om vilken syn på människan vi menar ska råda i samhället. Nu behöver vi gå till samlat motstånd mot det som nu hotar det nuvarande förbudet mot dödshjälp och läkarassisterat självmord för att inte den fundamentalt viktiga mänskliga tilliten till varandra och till samhället inte alldeles urholkas.

Ingvar Nilsson Högaböke

Källa Dr Keizer: https://www.dailymail.co.uk/news/article-8729235/Dutch-euthanasia-supporter-warns-UK-wary-slippery-slope.html