Det är märkligt hur vissa saker kan vändas helt upp och ner och ändå uppfattas som ”sanning”.
Detta är en replik på insändare i Sydöstran. Den innehåller fakta och inte lögner ang Israel-Palestinakonfliken!
Replik på Gunnar Olofssons insändare den 21/12 ”Högtidlighåll minnet av Al-Nakba”
G O. är en mästare på att förvränga historiskt bestyrkt fakta i Israel-Palestinakonflikten. Han, liksom FN, svensk media och många andra är ett offer för det ensidiga tankegods som har sina rötter i Mellanösterns muslimska länders hatideologi med antisemitiska förtecken mot staten Israel. Han lägger fram en mängd onyanserade och osanna påstående som det inte ges utrymme här att vederlägga helt och fullt. Men följande påståenden vill jag bemöta.
G O hyllar FN:s generalförsamling ja till ett officiellt firande den 15 maj nästa år till minne av det ”nakba”, katastrofen, som man i Mellanöster kallar det beslut som just FN beslutade i november 1947 att det judiska folket skulle få sitt självklara rättmätiga hemland tillbaka. Han påstår vidare att judiska terrorgrupper då fördrev minst 750 000 palestinier från deras mark när Israel skapades den 14 maj 1948. Det är märkligt hur vissa saker kan vändas helt upp och ner och ändå uppfattas som ”sanning”. Så är det med påståenden om den s k ”ockupationen” eller att Israel skulle vara en ”apartheidstat”. Man kan lätt konstarera att de 60 muslimska diktaturerna, som har som sitt främsta mål att utplåna landet israel från kartan, har fört ett framgångsrikt lobbyarbete i FN:s olika organ. 2015 antogs 112 resolutioner mot Israel, 0 mot det palestinska styret.
Beträffande GO:s påstående att judiska terrorgrupper fördrev 750 000 palestinier. Fakta är att av dessa var det en mycket liten del som blev direkt bortdrivna av judar. De flesta flydde på egen hand samt på uppmaning från sina arabledare med förut satsen att det krig som sex arabländer startade dagen efter utropandet av staten Israel skulle vinnas på några få dagar. Därefter skulle civilbefolkningen återvända till ett erövrat arabland. De flesta arabiska länderna accepterade ju inte då, liksom nu, Israels existens, utan gick ut i krig med målet att utplåna staten. I det skeendet 1948 var det en arabisk massaker av judar som stod på programmet. På ett mirakulöst sätt överlevde den judiska staten. Men flyktingproblemet är enbart de arabiska ländernas ansvar. Ett resultat av deras beslut att inte acceptera FN:s delningsplan, vilket Israel gjorde. De valde istället att gå ut i krig som de förlorade.
De som menar sig vara upplysta och stå för mänskliga rättigheter och internationell lag, borde den 14 maj, nästa år, fira Israel överlevnad. Likaså att Israel blev ett tryggt hem för de 900 000 flyktingar som tvingades fly med endast kläderna på kroppen ut ur arabiska länder efter att all egendom konfiskertas och bankkonton spärrats under de månader och år som följde. Där till måste sägas att de flesta araber i israel idag vill bo och leva i Mellanösterns enda demokrati där de har samma fri och rättigheter som alla andra.
Ingvar Nilsson Israelgruppen i Karlshamn