Ingvar Nilsson

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

Så här kan man känna sig ibland som människa även i denna överflödets tid på mat och materiellt. Trots att jag har familj, vänner arbetskamrater etc så kan jag känna mig väldig ensam ja till och med övergiven ibland. Trötthet och det allmänt krassliga och struliga i livet gör att man ibland undrar om man ska orka en dag till. Jag känner mig villrådig, fattig och hjälplös här på denna tidsålders villkors handlaretrapp.

Hur var det nu igen? Vad var det för ord? Du ensamme pilgrim här på handlarns trapp. Tänk efter nu, Ingvar - du fattige och hjälplöse stackare. Så stora planer du hade - vad blev det av dem? Du ville så väl du barfotabarn i din stund på handlarns trapp.

Där sitter du - skynda på - du sitter i vägen. Här ska det rulla på -pengar måste in - vi vill ha det bra med högre välstånd - de där borta måste få komma fram - bort från trappen! Avkastningen ska maximeras - vi vill ha mer! Du kan sitta därborta och spela på din spruckna violin. Förresten, är vi så trötta på de där låtarna. Och var är det du läser om och om igen från din papperslapp du barfotabarn. Lasarus och den rike mannen - och vid Abrahams bord! Ska du spela eller sjunga - så ta något glatt och modernt - du barfotabarn där på Livets trapp.

Nej, jag har inget annat att säga eller sjunga!